I går plockades de farliga stolparna på Kanalvägens pendlingsstråk bort. Det är såklart fullständigt lysande.
Men ni som följt Cyklistbloggen genom åren vet att det här inte var första gången någon byggde en cykelbana som så uppenbart är skogstokigt utformad. På allvar – inte lite knepigt utformad, eller ”mindre bra”. Utan på ett sätt som alla som ser den omedelbart förstår är galet.
Trafikverkets stolpar som sedan sågades ner Foto: Marcus Wileen
När det gäller bilvägar ser man ju aldrig stackars trafikarkitekt klia sig i huvudet efter proteststorm och fundera över hur någon kunde placera en lyktstolpe mitt i vägen. Det sker ju inte.
Vanlig felstolpe
Frågan man ställer sig nu är ju rimligtvis: Varför sker det gång på gång på gång när det gäller cykelbanan?
Centralt placerad stolpe i Lund. Foto: Erik Nilsson
Vi är ju en sketen amatörblogg och har andra jobb på dagarna så att gräva i det är förmodligen för omfattande för oss. Men var är alla lokaljournalister? Det här handlar ju om skattepengar: Det ritas infrastruktur för miljontals kronor, infrastruktur som sedan måste göras om igen. Inte sällan bara några timmar efter att de är klara – stolparna på Kanalvägen stod ett drygt dygn. Och nu måste övergångsställena göras om eftersom det är en trottoarkant där stolpen stod.
Eftertankens hål – I Farsta stod en felaktig stolpe som fick plockas bort igen
Cyklistbloggen har istället våra läsare och kommenterare som hjälper till. Ms_Xx skriver i en kommentar:
Jag (som ehum ritar sånt här ibland) tror att det här har att göra med att det är olika tekniska konsulter som 1. ritar väglinjerna/trafiklösningen (den är ofta dessutom uppdelad i trafik + landskap), som 2. placerar ut skyltar och ofta ytterligare en som 3. skriver den tekniska beskrivningen (som juridiskt gäller över ritningar). I beskrivningen står det med all säkerhet att skyltarna ska stå 0,75 m från vägkant, av trafiksäkerhetsskäl. Skyltarna har nog inte synts på ritning under den process då cykelbanelösningen har tagits fram, och den som skriver beskrivningen har i princip aldrig varit med i den process som lett fram till den utformning som finns på ritningen, utan kopplas in när ritningarna är klara.
Resultatet blir ju skit, och man borde verkligen ändra på tillvägagångssättet på nåt vis, men som rel. ung i branschen och med en vilja att förbättra det som inte funkar kan jag bara konstatera att det ofta är väldigt svårt att få mer erfarna/etablerade konsulter att vilja ändra på etablerade tillvägagångssätt. Får ofta höra ”men det är såhär man gör”. Eller, ”det är såhär Staden vill ha det”. Jamen det blir ju inte BRA säger jag. Tystnad. Ridå.
Åtminstone en av stolparna plockades bort – den vänstra.
Eller i korthet ”Den ena handen vet inte vad den andra gör”. När det gällde Kanalvägen var det dessutom två kontor inblandade: Trafikkontoret (som gjorde en helt vettig lösning vid korsningen) och Exploateringskontoret. Med två olika projektledare.
Krister Isaksson skriver också:
Ja det är verkligen ett haveri av stora mått. Och ingen tar ansvar, ingen leder verksamheten, det blir som det blir, allt är helt ad hoc, ibland blir det bra, oftast blir det dåligt, allt beror på vilka enskilda individer som är inblandade i projekten. Det är ju helt uppenbart att inblandade förvaltningar inte är lärande organisationer som kan kvalitetssäkra sitt arbete och sina produkter. Hade ju varit intressant att få svaret direkt från Trafikplaneraren och inte en Projketledare som inte har en aning om dessa frågor.
Man blir både ledsen och uppgiven…
Vem tar ansvar? Hur utvärdera man och lär sig? Det handlar ju inte sällan om miljonbelopp som kommuner och Trafikverket, i våra exempel, använder. Skattepengar.
Här finns ju ett rejält reportage för den lokaljournalist som vill. Vem blir först?
