Ibland när vi diskuterar cykling och pratar om att det är dåligt att bygga cykelbanor som egentligen ska rakt fram så att de flera gånger korsar biltrafikerade vägar, så får vi höra att cyklister ska se sig för, anpassa sin körning och att det bara är att sakta in. ”Det finns ju styre”.
Det kan vara svårt att få icke-cyklister att förstå hur meckigt det är, särskilt för ovana cyklister som kanske bara cyklar mellan maj och september, när cykelvägen ideligen går slalom över en väg där bilister kör.
Att det är bättre att bygga rakt och säkert, precis som man gjort i biltrafiken i decennier, de senaste tjugo åren med stöd av Nollvisionens princip att människor begår misstag, därför ska vägplaneringen inte göra det.
Men. Ett exempel i Stockholmstrafiken som är hyggligt överförbart är där Tvärbanan, Stockholms ena spårväg, går. Den går ofta i mitten, med bilfiler på vardera sida:
Bilar på var sin sida, tågen går i mitten
Bilfilerna korsar tvärbanespåret, ibland flera gånger på kort sträcka. Vid till exempel Luma Torg korsar man spåret två gånger på mindre än tvåhundra meter.
Knepig sväng
Och det märks. Trots att det alltså borde räcka med att se sig om, anpassa sin körning, sänka farten och det finns ju ratt, så skriver SvD:
”Men Tvärbanan märker ut sig med över fyra gånger så många bilkrockar som övriga lokalbanor sammanlagt.”
En snabb googling visar att senaste olyckan skedde tionde september, innan dess smällde en sopbil med tåget i juni. Ibland handlar det inte om krockar, utan ett par gånger har det varit bilister som hamnat mitten, kanske av gammal vana?, och sedan fortsatt upp där gatan övergår i rent spårområde (Expressen):
På söndagskvällen fick polisen larm om att en personbil var ute och körde på tvärbanans spår mellan Mårtensdal och Gullmarsplan i södra Stockholm.
– Personal på tåglinjen var lite fundersamma när de såg en bil komma åkande, säger Albin Näverberg vid Stockholmspolisens kommunikationscentral.
SEKO-ordföranden för SL:s lokalbanor,
”…säger att trafikoperatören varit bra på att utbilda och fortbilda förarna så att de kör så säkert som möjligt. Men det är svårare att kontrollera bilisterna.”
Det är lite som för cyklister, cykelbanorna är sällan dragna rakt som bilisternas vägar. Bilisterna kör i mitten och cyklisterna får förhålla sig till det. Ibland i dubbelriktade cykelbanor, som sedan övergår till cykelfält. Och övergångarna är inte alltid så snygga.
Knepig överfart på nybyggda Kanalvägen
Filen byter plats på Vasagatan
Jag som rör mig längs Tvärbanan ser incidenter som inte resulterar i krock utan bara i spårvagnstuta och tvärnit regelbundet. Enligt SvD sker i snitt åtta olyckor per år, med en topp på 24 stycken 2006.
Nu går ju Tvärbanan inte överallt och olyckorna sker framförallt i Hammarby Sjöstad.
Inte som cykelvägarna som beter sig så här nästan överallt. Först dras det en väg för biltrafiken, sedan lägger man cykelbanan på vägens sidor och där får den anpassa sig.
Som till exempel på Värtavägen, där Stockholm ska anlägga ny cykelväg. Vi sammanfattade så här, under rubriken ”Vi måste prata om framkomlighet”:
I korthet: när man cyklar på ”cyklarnas E4″ så cyklar man i ena riktningen först på höger sida av vägen i en enkelriktad cykelbana. Sedan måste man på något sätt över till vänster sida av vägen för att fortsätta färden i vänstertrafik i den dubbelriktade cykelbanan. När man sedan kommer över rondellen mot Karlaplan så ska man åter över till högra sidan av vägen och alltså köra vidare i högertrafik igen.
Och precis som i biltrafiken så blir det svårt, trots styre, anpassad körning och sänkt hastighet. Folk begår misstag. Ju fler knepiga övergångar, desto större risk.
Men, det går såklart inte att jämföra mellan cykling och bilkörning på det här viset. Läser man alla artiklar som skrivits om Tvärbaneolyckor, och de är många, så handlar det om plåtskador.
För cyklister som smäller med bilister brukar det bli värre.
Läs mer om Tvärbanan och olyckor hos Svenska Dagbladet.
