Några dagar efter att vi skrev om att det är meningslöst att använda 143 miljoner om året (”Cykelmiljarden”) för att få fler att börja cykla, när pengarna används fel, så läser vi att kommunarbetarna ska utbildas i cykelkunskap. Så här står det i dagens DN:
– Det blir tyvärr för dåligt ibland. Det beror delvis på att många saknar kunskap om cyklistperspektivet. Har man den kunskapen sätter man inte stolpar mitt i cykelbanan eller bygger inte tvära, skymda kurvor, säger stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö (C).
Undviks med kunskap
Men en nyckel i strategin är utbildning av planerare, projektledare, entreprenörer och konsulter. De ska lära sig handböckerna för cykelsatsningen nästan utantill så de vet vad som gäller och utbildas så att de blir bättre på att se cyklisternas behov ur ett cyklistperspektiv.
Yesbox. Precis. Och det är bra att den polletten nu fallit ner, så här nästan tre år efter vi först hörde talas om ”cykelmiljarden”, och bara månader innan nästa val.
Kan undvikas med praktisk erfarenhet
Men det behöver inte vara så komplicerat. En enkel metod man kan börja med är att ge de som ska arbeta med cykelinfrastrukturen faktisk tillgång till cyklar. Teori är jättebra, men ingen kunskap är komplett utan praktisk erfarenhet.
Och precis som vi i veckan tyckte att det var märkligt att cykeljouren inte har några cyklar, utan kör omkring i bilar, så tycker vi det är självklart att alla som får betalt för att på arbetstid syssla med bygga för cyklister också faktiskt cyklar själva.
Så här skrev vi häromdagen:
Stockholms stad måste utbilda sina entreprenörer och trafikplanerare i vad det innebär att cykla. Vilka krav som måste ställas. Helst genom att få dem att själva cykla och testa infrastrukturen. Ofta. Regelbundet. För det är först då man får en situation där någon av dem som målar linjer i Farsta plockar upp mobiltelefonen och slår en signal: Har ni verkligen tänkt att de här stolparna ska stå mitt i vägen?
Det är varmt ute nu och avstånden är sällan särskilt långa i Stockholm.
Klart kommunen ska ha egna hojar.
