Jag träffar Herbert Tiemens, trafikplanerare i den lilla staden Houten och tillika cykelambassadör för Holland, på Götgatsbacken. Det är rusningstid och fotgängare och cyklister rör sig sakta som en trafikteknisk kökkenmödding mot sina mål. Herbert Tiemens är nästan road av kaoset runt honom.
– Jag var här igår och såg den här trafiklösningen. Den är helt klart lite annorlunda, säger Herbert Tiemens försiktigt.
Herbert Tiemens, trafikplanerare i Houten, Holland.
Om Stockholm som cykelstad ser Herbert Tiemens att det finns mycket att önska, men att det finns potential. Man måste börja bygga om staden för att ge cyklisterna större prioritet, men man kan börja med en gång.
– Att ge cyklisterna mer plats kan ske snabbt genom att till exempel ställa upp betong-avskiljare för att bredda en cykelväg. Så länge man är tydlig fungerar sådana enkla lösningar, och det kan de göra i flera år. När man sedan ändå ska asfaltera om gatan efter några år kan man passa på att permanentera och förfina lösningen. På så sätt kan man också studera lösningen och lära sig av den under tiden, säger Herbert Tiemens.
Att det inte (ännu) finns någon cykelplan för Stockholm ser han som symptomatiskt, men han menar att det är bättre att börja bygga på en gång – möjligen provisoriskt – istället för att vänta in den perfekta planen.
– Trafikplanering är ingen raketforskning, det räcker med att se över, diskutera, skissa och prova. Vi har lärt oss att man kan ha fotgängarstråk och cykelbana bredvid varandra med en tydlig separering. Den tydliga separeringen kan vara en höjdskillnad på så lite som fyra centimeter, vilket vi har i Houten. Övergången är dessutom mjuk – ingen hård kant. Den lilla höjdskillnaden är tillräcklig, och den syns även om det snöat, säger Herbert Tiemens.
Fråga: Vad tror han var nyckelfaktorn till att Nederländerna skiftade till en så cykelvänlig trafikkultur?
Svar: Människor i Holland har cyklat mycket under hela 1900-talet så det finns inget stort skifte utan en långsam, stadig ökning. Sedan ska man komma ihåg att det finns väldigt fina exempel på bra cykelinfrastruktur i Holland, som Houten eller Groningen, men det finns också dåliga. I exempelvis Utrecht har man inte alls kommit lika långt, men det har precis börjat ta fart även där. Kommunledningen har inte ”tänkt cykel” på något bra sätt. Folk har dock cyklat ändå, men med viss friktion mot övriga trafikslag och ett sämre humör som resultat.
Fråga: Hur skulle vi kunna få våra trafikplanerare och politiker att göra samma sak?
Svar: Att få trafikplanerare och politiker att ”tänka cykel” är en lång process men jag tror att den kan gå snabbare nu när vi befinner oss i kristider. I Holland märker vi det genom att fler än normalt låter bilen stå för att välja andra färdsätt. Bensinen börjar bli allt för dyr. Jag tror att processen redan är igång i Sverige med Cykelplanen och att politikerna faktiskt börjar prata cykel en del. Att processen ska börja gå av sig självt och att alla tänker cykel kan dock ta lång tid, kanske 20 år. På vissa ställen i Holland har vi kommit så långt nu.
Fråga: Av intresse tycker jag är om de har några synpunkter eller förslag på hur man kan minska aggressiviteten mellan cyklister och bilister. Jag upplever det som att det är ett extremt ogästvänligt klimat när man cyklar i den här stan.
Svar: Jag har cyklat runt lite i Stockholm nu och tycker att jag mötts av en trevlig och vänlig attityd, men det kan förstås variera i den kraftigaste rusningen. Det enkla svaret är att alla måste få sin egen plats i trafiken. När man trängs ihop på ett för litet utrymme skapas friktion och irritation. Man måste bygga ut cykelbanor och cykelfält och det måste ske på bekostnad av bilarnas plats.
I Holland cyklar vi också på ett annat sätt än ni gör här i Stockholm. Ingen klär om för att cykla till jobbet, det sker mestadels i ett lugnt tempo och utan specialkläder eller hjälm. Själv sätter jag bara på mig hjälmen och byter om när jag ska träna cykling på min racercykel, aldrig annars. Men jag menar inte att ni ska hastighetsreglera för cyklister, som jag såg någon politiker var inne på, utan istället bredda cykelvägarna. Vi har fyra meters bredd som riktlinje för en dubbelriktad cykelväg. Det fungerar bra.
Fråga: Man skulle kunna lägga till att polisen är i princip helt ointresserad av att se till att olagliga hinder i cykelbanorna tas bort (parkerade bilar, containers etc.), och t.om. själva ibland använder dem som parkeringsplats.
Svar: Även i Holland parkerar bilar i cykelfält och cykelbanor. Även här måste polisen och de ansvariga ”tänka cykel”, vilket också är en process. Jag har sett att ni är på polisen via sociala medier vilket förstås är en bra kanal och ett bra sätt att tala om hur vi cyklister vill ha det. Har ni inga cyklande poliser förresten? Det skulle ju vara ett utmärkt sätt att få dem att förstå problemet.
Fråga: Det skulle vara intressant att veta hur trafikplanerarna i Houten kommunicerar ut till invånarna planer, beslut och genomförda förändringar. Vilka vägar används och finns det någon interaktivitet?
Svar: Medborgarna kan kontakta kommunen via telefon eller ett webbformulär eller en app. När det gäller felanmälningar på vägskador mindre än två kvadratmeter så är våra riktlinjer att dessa ska åtgärdas inom en vecka. När det gäller större förändringar bjuder vi in till ett medborgarmöte där vi förklarar hur tanken är och där vi tar upp invändningar och frågor. Sedan går vi tillbaka till ritbordet och gör färdigt förslaget.
Till sist frågar jag om Herbert Tiemens har några råd till cyklister i Sverige.
– Fortsätt att cykla och håll ut! Genom att ni blir fler så måste politikerna lyssna på er. Det kommer förändringar, men ni måste vara tålmodiga.
Följ Herbert Tiemens på Twitter:
