Senaste veckan har handlat mycket om de nya cykelsatsningar Stockholms kommun säger sig vilja genomföra. ”Inriktningsbeslut” har kommit och kommer för mängder av projekt och det är naturligtvis glädjande.
Mest glädjande är att se att så många faktiskt cyklar. Kommunens mätningar visar att det i rusningtrafik idag passerar betydligt fler cyklister än bilister på de sträckor som ska förändras. Något som såklart beror på att bilarna ofta i huvudsak står stilla i köer på morgnarna, trots mångdubbelt större yta. Ett tecken så gott som något på att pendling i privatbil inte är särskilt yteffektivt.
…men det är trångt även i cykelfälten
Vi gläds åt att kommunen äntligen verkar förstå problemet med att en hårt trafikerad väg som Skeppsbron, med motorfordon i förhållandevis hög hastighet, saknar ”dörrzon”, alltså ett säkerhetsavstånd mellan cykelfält och parkerade bilar. Som cyklist ser man inte om en stillastående bil är tom, eller om det när som helst kan smälla upp en bildörr och om man som jag en gång kört rätt in i en plötsligt uppdykande dörr vill man inte gärna vara med om det igen.
Vi gläds åt att Götgatans bisarra cykelväg nu äntligen rätas upp och breddas. Och det nästan revolutionerande i att kommunen nu verkar vilja omprioritera utrymmet, det vill säga ta av bilytan för att skapa bättre förutsättningar för cyklar (och gående). Det här med kampen om utrymmet är förresten något Svenska Dagbladet precis skrivit om.
Men vi hade gärna sett att planeringen för en långsiktig lösning av Götgatsbacken hade kommit längre. Det är jättebra att man i somras gjorde det möjligt att i stället ta parallellgatan, Repslagargatan, men det känns mer som en nödlösning än något slutgiltigt. Och det är en flaskhals i den långa pendlingsvägen från södra förorterna via Gullmarsplan hela vägen till Gamla Stan.
Och vi oroas lite över att man ännu inte börjat tala om cykling separat, utan fortfarande envisas med att bunta ihop cyklister och fotgängare. Cykeln är ett fordon, men kommunen envisas med att behandla cyklister som en bara lite snabbare variant av gående. Vilket innebär helt onödiga olycksrisker och konflikter.
So, när det gäller de nya cykelbanorna längs Skanstullsbron, Götgatan och föralldel Skeppsbron också, så hoppas vi på att:
- man skapar innerstans första tvåfiliga cykelbanor.
Varför? Jo, för att Cyklistbloggen vill kunna fortsätta cykla i det makliga tempo vi brukar hålla, utan att samtidigt hindra dem som vill cykla fortare. Till skillnad från när vi kör bil så skiljer hastigheten mellan olika förare enormt på cykel. Det beror ju självklart på att det är betydligt jobbigare att få upp en cykel från 7 till 25 km/h än att få upp en bil i 70. Det är helt enkelt lättare att hålla jämn fart med alla andra som bilist.
Idag är cykelvägarna så trånga att det nästan alltid är den långsammaste cyklisten som bestämmer takten. Och det kan betyda att alla måste rulla fram i gångfart. Det hade ju aldrig accepterats på till exempel Essingeleden att några bilister kör 20 km/h och att det inte skulle gå att köra om någonstans. Tvärtom kan man tydligen få böter för det. Och de långsamma cyklisterna måste också få plats.
- man bryter den ryggradsmässiga ihopbuntningen av cyklister och fotgängare.
För att cyklister framför ett fordon och inte är bara en lite snabbare gående. Bygg separata vägar, med ”materialskillnad” som de kallar det, alltså dela upp vägarna fysiskt så att det inte räcker med ett tunt lager nysnö eller några höstlöv för att allt ska förvandlas till trottoar. Vita streck i marken fungerar bara på sommaren och dessutom bara när de underhålls ordentligt, vilket inte alltid är fallet.
- vägarna blir raka och inte kör slalom runt träd, lyktstolpar och annat…
Igen, titta på bilvägen. Är den rak så kan cykelvägen göras rak också.
- …och med samma bredd
Idag kan en cykelväg variera mellan en knapp halvmeter upp till tre meter på bara några tiotals meter. Igen, titta på bilvägar. Raka, jämnbredda.
- inga parkeringsplatser eller lastzoner läggs i cykelvägen.
Inte ens tillfälligt. Ingen skulle komma på att bygga en parkeringsplats som blockerar en enfilig bilväg, då ska man inte göra det på en cykelväg heller.
- parkeringsplatserna läggs utanför cykelvägen.
Annars blir det som i Hammarby Sjöstad, där cykelfältet används som en praktisk stoppfil när man ska in och handla på Pressbyrån eller hämta kvällspizzan.
Gör istället som i Köpenhamn:
På köpet slipper man situationen på vintern när parkerande bilar drar med sig snöslask in över fältet och gör det ocyklingsbart alldeles oavsett hur mycket det plogas:
Har vi missat något? Är det något du önskar av de nya cykelvägarna? Skriv i kommentarsfältet!
